Our Sweet Little Billy

I never told you (because I didn’t want to think about it) but before Billy even had his first elbow surgery it was discovered that his hips were bad, the right hip was worse than the other but he showed signs of both hips bothering him when the orthopedic examined him. At this time they could even see some small, small changes on his knees but nothing that needed surgery at that point and I didn’t want to hear about it so I forced myself to forgot about his potentially bad knees. My main and only focus at that point was his elbows. Of course I was worried about his hips but his knees… no, they were not bad at that point so why worry about it.

Before surgery the orthopedic did say that euthanasia would be an option, however, if we wanted to go ahead with the surgeries it would be ok, but we had to fully understand that there was a chance that Billy wouldn’t recover the way we were hoping for and that we could be forced to make a tough decision at a later date. At this time though, both Mr L and I felt we had to give Billy a fair chance, euthanasia at that point was out of the question.

Both elbow surgeries went well, we were very positive despite him limping for a long time even after the surgeries. Eventually we could start to see an improvement, but he was still very stiff and he hated when anyone was trying to touch his legs. He was still the nicest, sweetest dog, he never growled even though it probably hurt when the physical therapists and the orthopedics were bending his legs. We both remained very hopeful and positive, we had decided that we were going to ride it out… it was going to work out. No doubt.

Well, that was up until Christmas when he started limping on his right rear leg. I knew it wasn’t good and my gut feeling said: “this is really bad”. The physical therapist thought, in the beginning, that he might have just pulled a muscle and that it would go away, but it didn’t. The limping got worse. I was so sure it was his hip and it never crossed my mind that it would be anything else.

We already had a pre-scheduled appointment with the Orthopedic for a check-up of his elbows, so she began checking his elbows and she said they still weren’t as good as she had hoped for. Then, she examined his rear leg and after bending tests and various walking/running tests she said she wanted to X-ray both his back legs again. I was so worried the X-rays would show the hips looking even worse this time, despite all the swimming and walking on the water treadmill. You see, the physical therapists had said that the hip could give Billy problems now because he had been so inactive due to his elbows. And that it becomes a bad cycle – he needed, as soon as the elbows were better, to become more active as that would help his bad hip (building more muscles will help hip dysplasia). Even though I was worried sick, it still, for some reason did not cross my mind that it could be something “more”….

After the X-rays were done, I saw our orthopedic showing Billy’s X-rays to the chief surgeon. He’s a very well known orthopedic surgeon and I think I can be so cocky to say that he is the best one we have in Sweden, probably even the best one in Scandinavia (I know him from Alih’s days as he performed some surgeries on him). The orthopedic had me come along to a computer so she could show me the X-rays. And I saw it too. :(

She informed me that both Billy’s knees were bad (OC) and she was shocked that he could walk as well as he could on the left rear leg because it looked really bad (it was the right rear leg that he was limping on). Considering all the problems Billy had, she didn’t think he would ever get well again, even if they operated on his knees. He still had bad hips and it was just too many joint issues for him to ever be able to have a normal life. He would probably be forced to being on a lead for the rest of his life (never being able to run off leash!!!!) and even with several surgeries, he would probably always need pain medication. She said (and this was what I had dreaded the whole time): “the most humane thing would be to put Billy to sleep”.

Life is cruel. Not even a year has gone by since we lost our beloved Alih. And now this. This is cruel.

______________________

Jag berättade inte det här tidigare (eftersom jag vägrade att överhuvudtaget tänka på det), men innan Billy ens hade blivit opererad upptäcktes att hans höfter var dåliga. Den högra höften var dock sämre än den andra. När ortopeden kollade igenom honom och gjorde en massa böj övningar visade han tecken på att båda höfterna ömmade. Detta gjorde att man valde att röntga honom och då (förutom dåliga höfter) kunde man se att det var små, små förändringar på knäna men inget som i då läget behövde opereras. Jag orkade inte ens tänka på det just då, utan jag fokuserade endast på hans armbågar … och var mer orolig över den högra höften. Ortopeden tog upp vid denna tidpunkt att avlivning vore ett alternativ, men det var inget alternativ för oss. Vi kände att vi var tvungna att ge Billy en riktig chans. Höfter, vet vi, kan vara slappa vid så ung ålder (vid första röntgen vara Billy bara runt 6-7 mån) och genom simning etc. kan de förbättras. Det höll ortopeden med om men hon ville ändå att vi skulle vara väl införstådda med alla de problem som skulle kunna drabba Billy.

Båda armbågsoperationerna gick bra, vi var mycket positiva trots att han haltade ganska länge även efter operationerna. Så småningom kunde vi dock börja se en förbättring, men han var fortfarande mycket stel och han hatade när någon försökte röra hans ben. Trots detta var han alltid hur snäll och gullig som helst, Billy morrade aldrig till någon trots att det säkerligen gjorde ont när både sjukgymnaster och ortopeder böjde och bände hans ben. Vi var som sagt mycket positiva och hade inställningen att ”det var klart som tusan att Billy skulle bli bra. Inget snack om saken. Det här skulle funka”.

Det var fram till jul, vill säga. För när han började halt på det högra bakbenet blev jag riktigt orolig. Magkänslan sa att det var riktigt dåligt men jag fortsatte ändå att försöka tänka positivt. Sjukgymnasten trodde till en början att han kanske bara sträckt sig och genom strikt vila skulle det gå över (strikt vila igen, Billy höll på att bli galen). Men även efter en veckas strikt vila försvann inte hältan, utan det blev faktiskt värre med tiden. Jag var helt inställd på att det var hans höft som gav honom problem, det slog mig aldrig att det skulle kunna vara något annat eller något värre.

Vi hade redan en inbokad tid hos ortopeden för återbesök (för armbågarna) så hon började med att kolla hans armbågar och det gjorde ont tyckte Billy när hon drog i och böjde dem. Han var fortfarande inte bra i armbågarna, vilket hon hade hoppats på. Sedan gick hon över till att kolla hans bakben, hon gjorde ett antal böjprov och så fick han gå och springa för att hon skulle se hur det såg ut. Det bestämdes att nya röntgen plåtar skulle tas på båda bakbenen. Jag var jätteorolig att plåtarna skulle visa att höfterna förvärrats ytterligare trots all rehab. Utifrån diskussioner med rehabpersonalen så trodde vi alla att det var höger höft som gav honom problem och att han nu haltade var för att han förlorat muskelmassa i.o.m. hans inaktiva liv (han hade ju varit tvingad till strikt vila så att armbågarna skulle få läka) och att detta hade blivit en ond cirkel. På grund av hans vila hade höften blivit sämre, men genom att han skulle få börja röra på sig mer och mer skulle höften kunna bli bättre igen (vi vet att ju mer muskler desto bättre vid höftledsdysplasi).

Efter röntgen såg jag att vår ortoped konsulterade med Sjöström och jag höll tummarna stenhårt. Sen kom hon och hämtade mig (Mr L var precis ut till James som satt i bilen) så att jag själv skulle få se röntgenbilderna, och jag såg det jag med. Utöver höfterna syntes tydligt att båda knäna var dåliga (osteochondros). Hon var faktiskt förvånad över att han inte hade mer problem av sitt vänstra bakben ännu, för det såg riktigt illa ut (det var det högra bakbenet som han haltade på). Med tanke på alla problem Billy hade, så var framtiden dyster. Även om vi gjorde alla operationer som han skulle behöva så skulle han med största sannolikhet aldrig kunna springa lös igen och få gå på smärtstillande resten av sitt liv. Hon tyckte det snällaste och mest humana var att låta honom få somna in. Det var just de där orden man hade varit livrädd för hela tiden. Sen måste jag erkänna att jag inte kommer ihåg så mycket. Fysiskt var jag där, men det var som om jag var i dvala.

Livet är grymt ibland. Inte ens ett år har gått sedan vi fick ta bort vår älskade Alih. Vilken tur att man inte vet hur framtiden ser ut för då skulle man fan inte orka...

A Heartbroken Good-Bye

Billy is no longer with us. He crossed over the rainbow bridge last Monday. Life feels extremely unfair, he was only 11 months old. I will write more about this eventually but right now we are all heartbroken, including James. :(

Rest in peace, Billy! We love you, always!

________________________

I förrgår fick Billy somna in. Att livet kan vara så orättvist, han var bara 11 månader gammal. Jag skriver mer om detta vid ett senare tillfälle men just nu är vi alla helt förkrossade inklusive James. :(

Vila i frid, Billy! We love you, always!

We're still around

Above: Well, if not allowed to have fun out in the snow, you have to entertain yourself. How about kickin' it on the couch while watching some TV .. and taking some good naps. ;)

Above: Words our not necessary! This is James... what else is there to say? :)

We wished everybody a Happy New Year .... and more or less disappeared from the blog world. What happened?

Well, I have not been in the mood for any updates. I have not really visited any blogs either, sorry about that. It may be a new year and we should be excited about that, but we are concerned about our Billy. It feels like bad things just keep happening. Around X-mas Billy started limping on his right back leg. :( The physical therapist thought in the beginning that he might just have twisted his leg, and that it would go away... but no. We know that his right hip is bad and it's most likely the hip that has started giving him problems already. It's devastating. :( We will see the vet on the 24th so we'll see what she says. When will this stop? Isn't it Billy's turn to have some fun now?

Despite being worried to bits about Billy, James has continued his regular work out regime so at least he's a happy Blue Baby. :)

___________________________

Första uppdateringen för i år. Har inte haft någon lust att blogga, har varit dålig på att besöka bloggar också, tyvärr. Är liksom inte in the mood. Vi är nämligen väldigt oroliga över farbror Billy som verkar vara en riktig olyckskorp. Runt jul började han halta på sitt högra bakben. Vi vet redan att hans högra höft är dålig men till en början trodde sjukgymnasten att han bara sträckt sig, men hältan har inte försvunnit. Det är så jäkla tråkigt. Billy är dock på topphumör men jag lider med honom för allt han vill är att få springa som en galning och det enda han får är relativt korta koppelpromenader. :( Vi har tid hos veterinären den 24:e så vi får väl se vad hon säger då... Jag tycker det borde räcka nu. Billy förtjänar att få ha roligt... att få vara en vild och galen unghund!

Vad gäller James så tränar han på som vanligt så vi har åtminstone en hund som får utlopp för sin energi. Idag har det bl.a. varit vagnsträning med WP klubben. Har även anmält honom till en utställning här i stan som äger rum i februari. Försöker att tänka på annat men man har Billy i tankarna hela tiden.

GOTT NYTT ÅR - 2011

WISHING EVERYBODY THE BEST YEAR EVER, HAPPY 2011!!!!!!!!!!!!!

7 Truths About Billy

Alih & James accepted this challange back in November of last year. Click HERE to see their answers. Now, I thought it was time for Billy to accept this challenge so here are 7 truths about Billy Bee.

1. His 1st year in life did not turn out as planned. :(
2. He eats just about anything and everything - food is da bomb. ;)
3. He loves people and other dogs. However, he's very frustrated over not being allowed to play with them (he still needs to stay quiet post-op).
4. He's an excellent working dog and learns very quickly.
5. He doesn't take any bullshit from James. If James tries to start something, Billy will bark at him. :)
6. He has already gone through 3 surgeries (neatured and 2 elbow surgeries).
7. He tries to get up in our bed every single morning around 7 am. If allowed up, he'll sleep for as looooong as we want. :)

Anyone feeling tempted to accept the challenge? If yes, help yourself. :)

_____________________

På Alih & James vägnar accepterade jag förra året i november en utmaning som gick ut på att jag skulle berätta 7 sanningar om dem. Ni kan läsa deras svar HÄR. Kom på med att det skulle vara kul att anta samma utmaning på Billys vägnar ... så ja, här kommer då 7 sanningar om Billy Bee.

1. Hans 1:a levnadsår blev inte riktigt som vi hade tänkt. :(
2. Billy äter näst intill allt, jag det finns inget som jag än så länge upptäckt att han inte äter. Mat är det bästa som finns. :)
3. Han älskar människor och andra hundar. Tyvärr är han dock väldigt frustrerad över att han inte får leka med andra hundar pga armbågsoperationerna. Det är fortfarande vila som gäller.
4. Han är en utmärkt brukshund. Han lär sig jättesnabbt och tycker att allt arbete är superkul.
5. Han accepterar ingen bullshit från James. Om James är "oförskämd" eller "ohövlig" säger Billy till honom på en gång genom att skälla på honom. :)
6. Han har redan fått varit med om 3 operationer (kastrering och 2 armbågsoperationer).
7. Varje morgon vid 7 tiden vill han komma upp i vår säng. Om vi tillåter honom upp i sängen kan han sova huuuuuuur länge som helst. :)

Om det är någon som känner sig manad att anta denna utmaning är det bara ni kör på. ;)

What has happened to me?

Sorry, more sleepy pics! However, I don't know what has happened to me. I used to have a strict no-dogs-up-on-the-bed-or-couch-policy .... Hmm, where did I go wrong?

As a matter of fact, I know exactly when and where it went wrong. It was when we "puppy-sat" James' half brother Ior. He was about 4-5 months old at the time (this was a couple of years ago) and at home he was allowed on the couch so when he stepped up on our couch I was like "oh well, I'll allow it". Well James was like "If Ior is allowed, it must be OK for me too" . I didn't have the heart to send James down while Ior was allowed on the couch. I told myself instead, once Ior would leave we would return to our policy immediatley. But for some reason that never happend.

Some years later, along came Billy and he went "if James is allowed on the couch I must be too". I'm sure you see where I'm going with this!!! :) My beloved soul mates and angels in heaven - Alih & Carlos - must be furious ... 'cause they were never allowed up on any darn couch.

Truth to be told, yeah, it can be cousy being able to cuddle with the furry boyz at times but most of the time it's nicer if they can stick to the floor and their own beds. As many beds as they have, one would think that would be enough. ;)

_____________________________

Har gått och blivit soft när det kommer till dogsen tydligen för förr om åren hade vi en strikt inga-hundar-på-soffan-eller sängen-policy men den verkar ha försvunnit. :) Vad hände egentligen?

Jo jag vet faktiskt precis när det barkade iväg åt fel håll. Det var när vi var hundvakt åt James halvbror Ior, han var ca 4-5 månader gammal och han tyckte det var en självklarhet att han skulle få ligga på soffan (jag visste att han fick göra det hemma nämligen) så jag hade inte hjärta att skicka ner honom utan det fick vara OK för tillfället. Tydligen tyckte James att var det OK för Ior skulle det banne mig vara OK för honom också, sagt och gjort, så gick även han upp på soffan. Fasiken vad jag ångrar att jag inte skickade ner honom direkt. Han hade aldrig fått vara uppe på soffan tidigare och har de lärt sig det från början så ja, då är det ju inget märkvärdigt för dem. Men soft som jag tydligen hade blivit så fick även han ligga kvar på soffan - jag kunde ju inte skicka ner James och inte Ior! Jag intalade mig själv att så fort Ior åkte hem skulle vi gå tillbaks till vår policy. Jo tjena!

Några år senare kom Billy in i bilden och han tänkte "får James vara på soffan måste det ju vara OK för mig också". Jag tänkte "det är ju inte rättvist om James får vara uppe i soffan och inte Billy, nu måste jag ju låta även Billy få vara där". Ja och på den vägen är det.

Mina älskade soul mates och änglar i himlen - Alih & Carlos - måste vara vansinniga. För inte fick de någonsin vara uppe på någon jäkla soffa. Visst kan det vara trevligt att någon gång då och då kunna mysa med hundarna i soffan eller i sängen men mestadels är det faktiskt trevligare om de kan hålla sig på golvet och på sina egna sängar. F-n så mycket renare om inte annat. Herregud, så många sängar och bäddar som de har så borde det räcka kan man tycka. ;)

Sleepy Heads

Not the X-mas I had hoped for... but oh well...

Christmas did not turn out the way I had hoped for. I was sick the whole time with some stomach bacteria which had me spend most of X-mas in the bathroom or passed out in bed. :( However, for short moments I was able to be up, so I'm glad I was able to participate when it was time to hand out all the gifts. The furry boyz got some great gifts. :) Today, is the first day that I'm feeling ok, I have been able to eat a little ... and so far so good.

__________________________

Julen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag blev nämligen sjuk (troligtvis någon jäkla magbakterie) redan den 23:e och har sedan varit sjuk fram till igår den 26:e. Har spenderat större delen av jul på badrummet eller i sängen. :( Under kortare stunder har jag dock kunnat varit uppe så jag är glad att jag kunde vara med under julklappsutdelningen. Och mina håriga killar fick riktigt roliga julklapper. James blev såååå stolt över det stora benet han fick (ja Billy fick ett likadant så klart) så det sprang han omkring med större delen av jul medan Billy tyckte bäst om dalmatinervalpen som han fick av sin mormor och morfar! Båda killarna fick även reflexvästar från Hurrta. Idag mår jag i alla fall bättre, har kunnat käka lite och det har gått bra så nu jäklar får det räcka. Hoppas kunna återfå lite energi så jag kan åka och kolla julrean ikväll. ;)

To You, From Us

The Dog Food Jungle

The dog food jungle is crazy and it can be quite difficult to pick the right food. Everybody seems to know what the best dog food is... the problem is, they all have different opinions. :) I feed my dogs the food they like and the food that makes them look healthy as far as shiny coat and normal bowel movement etc.

Billy Bee just went over to adult food, Royal Canin's Rottweiler Adult. He was previously on RC Rottweiler Junior. Fortunatley, Billy has never been a picky eater, he loves just about everything. :) In addition to his food he also gets something called Glycoflex 3, high in glucosamine and green lipped mussle which are great for joints, athirities etc.

James eats Royal Canin Adult for Boxer. Boxer and Amstaffs are quite similiar as both breeds are very muscular and athletic with high energy. In addition to the regular food he also gets protein powder with each meal (a Swedish brand called Standardt Aktiv). Before and after training though (Weight pull- & Drag Weight training) he gets a different type of food that's very high in protein and fat called Musch. He gets 1/3 of the food about 2 hours prior to training and the rest of the food after training. I load this with protein powder. I must assume this has worked well for him 'cause he his in great shape and has really become ripped. However, I have just began increasing his food intake as he has slimmed down a bit too much... it's good to have 1 or 2 extra pounds during the cold winter.. not to mention, they burn more energy during the winter thus needing more energy. ;) Anyhow, enough about me ranting about dog food. ;)

___________________

Alla har olika åsikter när det kommer till hundmat och vilket märke som är bäst. Jag ger mina hundar den mat som de tycker om och som de mår bra av, som de får fin päls av och som ger dem fast och fin avföring. ;) James har varit världens petigaste men sedan vi började med Royal Canin Boxer Adult lämnas ingen mat. Utöver denna mat får han även protein pulver till varje måltid (även dagar då han inte tränar) - tidigare körde jag med Djurapotekets blodpulver men nu använder jag Standardt Aktiv Prestation. Innan och efter att James tränat WP/DW får han dock Musch. Jag har läst att där finns olika åsikter om denna mat men den funkar jättebra på James och dessutom är det mat som han verkligen uppskattar. Kan ses som ett alternativ till färskfrusen hundmat om man har dåligt med plats i frysen, oöppnad kan den ligga i skafferiet och när den öppnats lägger man maten i kylskåpet. Musch är mycket hög i protein och fett. När vi tränar på morgonen får han ca 1/3 av sin frukost (Musch) ca 2 timmar innan träning. Det är en väldigt liten mängd därför anser jag att det räcker med 2 timmar innan och sen får han resten efter träning. Protein pulvret blandar jag ner i maten, Musch går att kladda lite med så det går att "baka in" pulvret i maten. Han får ca 1/3 av proteinpulvret innan träning och resten 2/3 efter träningen. Tränar vi på morgonen får han sin vanliga mat på kvällen (RC Boxer Adult), och tränar vi på kvällen har han ätit sin vanliga mat på morgonen. Jag tycker detta har funkat kanon på honom för han har verkligen byggt muskler och är faktiskt i toppform enligt min mening. Dock har jag nyligen börjat få ge honom lite mer mat för jag märker i.o.m. det kalla vädret att det gått åt mer "bränsle" .. .han har slimmat ner sig lite onödigt mycket när det faktiskt är "off säsong". Det är bättre han ser ut så här när det är peak säsong= badsäsong och när hans bikini ska på. ;) Sen får han förresten Grönläppad mussla från Svenska Djurapoteket i förebyggande syfte.

Billy Bee har nyligen övergått till Royal Canin Rottweiler Adult. Den här killen är långt ifrån petig, han äter nog det mesta som tilldelas honom men han är i fint hull och är blank och fin i pälsen så det tar jag som att detta är rätt mat även för honom. Utöver den vanliga maten får han även Glyxoflex 3 som skall vara en vidareutvecklad glukosaminprodukt som innehåller flera viktiga byggstenar och näringsämnen för ledbrosk och ledvätska. Förutom glukosamin och kondroitinsulfat ingår rikligt med fettsyrorna omega- 3 och omega- 6 (dämpar inflammation i lederna). Viktigt för farbror Billys armbågar! Nåväl, nu har även jag fått spy ur mig mina åsikter om den hundmat som funkar på mina dogs. ;)